fredag 2 november 2012

Löper efter Mr snygg

Jag började ju springa i våras, ett försök att komma tillrätta med vikten och givetvis hitta lite kondition, det har varit kämpigt...jag har spytt i skogen och haft nära döden upplevelser, men det börjar lossna lite...tyckte jag själv, så sista tiden har jag börjat med lite längre sträckor för målet är att springa tjejmilen 2013. För ett par veckor sen sprang jag min första mil så nu tyckte Mr snygg att nu behövdes han... Nu ska det tydligen intervalltränas och så ska man springa mot klockan...dvs man ska få ner tiden man springer per km....Dagen D kom när Mr snygg infann sig i träningskläder(åhh) och med energi i kroppen som inte var av nåder...Och har ni någon gång haft nära döden upplevelse, näsblod, spytt i skogen, tuggat på lungorna och hjärtklappning så man tror hjärtat ska lossna, andning som en astmasjuk, kissar på sig av ansträngning(jag hade allt i dubbelt)....så är det ingenting, ingenting mot att springa med Mr snygg....Inte ens Moses, ja ni ser ju bilden. Där låg jag och trodde att jag aldrig mer skulle leva...nu var min stund på jorden över...Då sätter han sig över mig och börjar massera...först vaderna..sen låren...sen..sen..klatchar han till mig rejält i ändan och säger...-kom nu så duschar vi....Jädrar så pigg jag blev...
Men idag.....önskar jag att någon kunde skjuta mig...eller skjutsa mig i skottkärran, jag stannar i soffhörnet och stickar raggsockar, och tänker inte röra mig en cm.

12 kommentarer:

AnJa sa...

Hahaha, du är bara så himla härlig :-)

Cecilia sa...

:-)
Sådär blir det när man springer! Förfärligt medan det pågår, en liten rusig stund precis när det är över och så helvetet dagen därpå...Inte värt det! :-)

Astrid sa...

Haha,du är bäst!! Vilken härlig bild!!

Sofia-Sobeide sa...

:D du är so rolig!

Det är kul att springa! Speciellt då man väl orkar börja springa längre sträckor. Jag sprang halvmaraton för några år sedan. Det tog igen lite bort det roliga i att springa så efter det har jag inte sprungit alls egentligen...

Pysselfarmor sa...

Dagen startar med ett "garv" här hos mig :-))

Träning kanske inte är nyttigt :-)))

För en himlarns massa år sedan sprang (ja sprang) jag tjejmilen...till och med har jag gjort det i två gånger. Attans kul och vilken stämning!
Du kommer att greja det! Men ställ in dig på att det är en massa folk i vägen för du vill säkert ha högre hastighet än i den startklass du hamnar....

Mia sa...

Härligt! Kämpa på vännen! Kul att stickningen kommer igång igen! Kramar

Pernilla sa...

Jag beundrar dig som orkar springa. Själv har jag försökt några gånger men det är så otroligt tråkigt. Du får ju åtminstone uppmuntran av Mr Snygg.

Mia stickar sa...

Ja tänk om jag hade haft en MR Snygg som masserade mig efter cykelturen i rummet! :) Nu ska jag (med ett leende på läpparna) gå och sätta mig i soffhörnet med en sockstickning!

Maritas Maskor sa...

Ha,ha, ha, vad duktig du är som springer, trots att det är så motigt! Jag vet precis hur det känns... Man tänker ju varje gång, att det kan inte vara nyttigt det här... jag faller nog död ner snart....
Tur att du har Mr Snygg framför. Det är väl möjligtvis det enda som kan få en framåt! :)
Vi ses!!

I det blå huset sa...

Du är rolig du! Självklart skall du ställa upp i tjejmilen! Inte för att jag själv sprungit den men Vårruset har jag gjort flera gånger(det räckte med 5 km för mig) och det är så härlig stämning och vilken känsla när man springer in i mål!

Monica sa...

Klart du ska ställa upp i ett lopp! Jag tycker nig att Midnattsloppet är roligare än Tjejmilen, och där kan man dessutom ta rygg på en och annan Mr Snygg ;-)

The Knitting Seaman sa...

Där fick jag mig ett gapskratt! Tack för den! (Nästa gång vill vi se bild på Mr. Snygg himself ;)