tisdag 28 februari 2017

Flyg mitt hjärta

 Jag har alltid önskt att mina barn ska ta vara på livet, få uppleva världen och följa sina drömmar. Men när man står på Arlanda och vet att man inte får se honom eller känna på honom de närmaste åren är det inte lätt att känna att man har lyckats..Min äldsta flyttade till Nya Zeeland förra veckan. Hans livs största dröm och största intresse har efter år av uttagningar besannats, han kommer tända stjärnor i sann anda av Hobbit och sagan om ringen.
 Och här sitter jag och stickar hundsockar
och tröstäter mufflor. Må gott

4 kommentarer:

Cecilia sa...

Oj, det var väldigt långt bort... Härligt att han får göra det han drömt om men jag kan förstå att det stora avståndet blir jobbigt för dig.

Garnhumlan sa...

Min yngste har just lämnat boet, så jag vet hur det känns. En stor glädje att de är på väg mot sina drömmar och sitt eget liv. Men en sorg att ett kapitel har stängts igen. Fördelen med att de flyttar till olika delar av världen är att man som förälder kan besöka dem och få komma iväg till ställen man inte skulle fått se annars!

Anonym sa...

Oj, sååå jobbigt och med många blandade känslor såklart - ni har ju lyckats få de där självständiga barnet man drömt om, men så tänker man ju inte direkt i det där läget.
Lycka till på alla fronter!
Christina

Manduzana stickar sa...

Oj, det måste vara riktigt jobbigt att han flyttar så långt bort. Tack och lov för dagens teknik så man kan ha hur mycket kontakt som helst :)