Jag började ju springa i våras, ett försök att komma tillrätta med vikten och givetvis hitta lite kondition, det har varit kämpigt...jag har spytt i skogen och haft nära döden upplevelser, men det börjar lossna lite...tyckte jag själv, så sista tiden har jag börjat med lite längre sträckor för målet är att springa tjejmilen 2013. För ett par veckor sen sprang jag min första mil så nu tyckte Mr snygg att nu behövdes han... Nu ska det tydligen intervalltränas och så ska man springa mot klockan...dvs man ska få ner tiden man springer per km....Dagen D kom när Mr snygg infann sig i träningskläder(åhh) och med energi i kroppen som inte var av nåder...Och har ni någon gång haft nära döden upplevelse, näsblod, spytt i skogen, tuggat på lungorna och hjärtklappning så man tror hjärtat ska lossna, andning som en astmasjuk, kissar på sig av ansträngning(jag hade allt i dubbelt)....så är det ingenting, ingenting mot att springa med Mr snygg....Inte ens Moses, ja ni ser ju bilden. Där låg jag och trodde att jag aldrig mer skulle leva...nu var min stund på jorden över...Då sätter han sig över mig och börjar massera...först vaderna..sen låren...sen..sen..klatchar han till mig rejält i ändan och säger...-kom nu så duschar vi....Jädrar så pigg jag blev...
Men idag.....önskar jag att någon kunde skjuta mig...eller skjutsa mig i skottkärran, jag stannar i soffhörnet och stickar raggsockar, och tänker inte röra mig en cm.
