torsdag 16 december 2010

Sjal & själ i skogen

Nu är det slutspurten med att fästa alla trådar, En julklappssjal hann bli klar i alla fall.
Kurtan och jag kollar över skogen också för att se hur mycket jobb det blir för Madicken, snön går hårt åt träden och det är mycket toppskott och mindre träd som rasar.
Allt detta får hon dra ut sen när snön inte är lika djup. Jag kan längta efter den tiden ibland, när man sitter svettig och varm på ett nyfällt träd, dricker choklad och äter apelsin, känner lukten av varm häst, kåda och barr och solen gnistrar i snön, det är några minusgrader och andedräkten ryker både från oss och hästen. Det är livskvalite
Må gott

13 kommentarer:

Manduzana stickar sa...

Det låter mysigt det där med att sitta på ett nyfällt träd och dricka choklad. Även det med hästen låter mysigt, trots att jag är livrädd för dom små (gigantiska) livet ;)

Mia stickar sa...

Sjalen ser jättefin ut och jag kan slå vad om att Madicken är snyggare än vår skogstraktor som även går under namnet monstret!

sanna sa...

Livet i skogen låter underbart och sjalen ser fin ut.

Renée sa...

Att få vara ute i skog och mark är verkligen livskvalité! Fin sjal, skulle nog oxå vilja göra något sådant men jag vet inte om jag kan... Är väl mycket att hålla koll på antar jag? Du är ju så himla duktig... KRAM

Maria sa...

Sjalen ser jättefin ut!
Det låter väldigt mysigt med din "vinterbeskrivning". Hoppas att du får fina dagar i skogen framöver1!

Ewa sa...

Å vad härligt det låter...

Superfin sjal. Vart hittar man mönstret till den?

Kram och ha en fin helg.
/Ewa

Mia sa...

Vilken underbar sjal! Det låter härligt med din beskrivning av vinter. Bakat dina jullimpor i år igen, och måste baka fler, det gick åt som smör. De var jättegoda i år oxå, mums! Kram

Rosenvante sa...

Först ett jättestort tack. Det värmde verkligen där jag låg med sån jädrans huvudvärk.
Vintervit sjal, vilket mönster har du använt dig av? Den ser väldigt fin ut.
Min gubbe berättar ofta de där historierna om hästarna som drog ut timret och hur en häst gick till sågverket och en hem till gården. Hur smarta de var att veta precis vart de skulle så de gick själva. Själv har jag bara svaga minnen kvar sedan jag var riktigt liten och min morfar jobbade med hästen i skogen. Men lukten, känslan kan jag förnimma ändå och bara jag läste ditt inlägg slog det emot mig direkt.
Vad är det för limpor mia skriver om? Du får allt leta fram receptet och skriva det igen.
Kram

Margita sa...

Tack för berömmet om sockorna. Min särbo började att köra i skogen när han var 16 år och har berättat mycket. Tyvärr fäörstörde han sin rygg som säkert många andra gjorde på den tiden eftersom de skulle visa att de var män. Jag själv var jättelycklig när jag fick köra ut gödsel på min farfars åkrar, naturligtvis gick hästen själv men det visste jag inte då. Ha en härlig julhelg och hoppas att du kan fika i skogen någon gång.

Ninni sa...

Superfin sjal. Jag har försökt mig på den men gjorde alltid fel när man kom upp på 3 repetionen av diagrammet tror jag. Jag gjorde om det 5 ggr säkert sen gav jag upp. Även om jag är väldigt envis och vill klara det mesta.

Ja varför är man så dum och drar ut på det? Hihi. Men man tänker att det hinner jag sen och nu bara några få dagar innan har man inget val. Men jag jobbar ganska bra under lagom press/stress. Då får jag mer gjort.

Vad mysigt ni verkar ha det där ni bor? Vart bor ni? Förstår om du inte vill svara på det :) Vet att det är i vårat mörka småland någonstans iaf.

Hoppas du hinner klart med alla dina klappar.

Kram kram

Maritas Maskor sa...

Gud vad det låter härligt Sunna! Madicken är så himla fin och jag förstår att det är livet på en pinne, att sitta där och fika och njuta av allt omkring!
Sjalen är superfin!! Vad är det för mönster till den?
Ha en jätteskön fjärde advent!

Smycka sa...

Sjalen är jätteläcker! Bilden i skogen är också härlig också! Låter mysigt att sitta i skogen och dricka choklad. Låter så underbart skönt att bo där du bor. Kram =o)

Anette sa...

Vilken fin sjal! Även jag undrar vad den heter och var du har hittat mönstret, eller är det ett eget?