tisdag 24 maj 2011

När hände det här

Redan när jag kom in i hallen kände jag att något var annorlunda, kan det vara lukten? Sen fick jag se..min lilla flickas(15 år, sladdis och sista barnet) skor och brevid hennes....ett par killskor!!!!!Dörren till hennes rum var låst... vad gör man? Knackar på och erbjuder saft och bullar? Kände mig i chock, hur hände detta, har jag pratat med henne om allt...är hon inte för ung (jag var lika gammal när jag träffade hennes pappa) på hennes facebookstatus stod det, är i ett förhållande!!!Min auktoritet var som bortblåst senare, jag kunde inte ens hitta min yrkesroll när jag fånigt stod och stirrade på denna pojke när han stammande försökte presentera sig. Min lilla flicka..har en pojkvän...på kvällen när jag klädde av mig fastnade jag framför stora spegeln..det var min mamma jag såg...och tro mig när jag säger att jag är stolt över min barnmärkta kropp men vart tog tiden vägen? Stora kärleken hittade mig i tårar när jag pekade på alla bristningar och konstig apelsinhud och säger- men hjärtat, det där har du haft i flera år!!!Sen frågan han mig om jag börjar känna av hormoner.. börjar du komma in i lite tjejbrus försöker han viska samtidigt som han nyper mig i ändan och funderar på helt andra saker...
Sen går jag omkring med Sigrid i famnen och gråter jag resten av kvällen, över döda katter, söner runt om i världen, klimakteriet, och att min lilla lilla flicka är så stor att hon har pojkvän..Är jag knäpp nu eller är det hormonerna? I Höst fyller jag 44 år.......

16 kommentarer:

Ninni sa...

Hihi ja vad hände och när? Min systerdotter är 14 år snart. Kommer ihåg när hon var nyfödd och jag höll henne i famnen. Men detta måste ju innebära att jag också är 14 år äldre? Knepigt det där. Alla andra åldras utan man själv. Kanske är det hormoner eller kanske är det jobbigt att inse att ens barn börjar bli vuxna. Jag bävar redan för den dagen och då har Henry ett tag kvar ;)

Stiko Maria sa...

44 är inte ett smack gammalt. Men jag känner igen känslan. Äldste Sonen här hemma planerar för fullt sin flytt till Uppsala om två år och jag blir illamående och skräckslagen varje gång han tar upp det.
Men 44 är ingen ålder, det är ju inte direkt ovanligt att folk i Sthlm får första barnet i den åldern ;-)
Själv är jag 36 och tänker kalla mig ung i minst 20 år till! :-)

Mia stickar sa...

Att inse att ens barn håller på att bli stora är inte lätt! Mina barn är sedan länge utflugna och brevid mig är du rena ungdommen, fyller 49 i höst!

Cecilia sa...

Jag är nu kortast i min familj, det grämer mig! Och fast jag känner mig precis som 20 eller i alla fall 35 år så ser jag ju att det finns spår som skvallrar om annat; färgskalan i ansiktet är ändrad, löst skinn här och där, rynkor och grejor..
För det mesta är det okej men jag har svårt att gå med på att jag ska få svettattacker när andra är svala!
Tonårsbarn och en deprimerad mamma får mig att tänka på hur snabbt åren går; kommer jag också bli som min mor; misstänksam och ledsen?
I så fall är det brått att leva lite till innan det händer! Nästa gång fyller jag halvsekel! :-)
Åh, jag minns min första pojkvän, min mamma skrämde skiten ur honom och var klart lättad när det tog slut...och nu förstår jag henne! Lätt!
(Jag ska så småningom skriva ned hur jag gjorde min färgglada poncho, det var så lätt så!)

Rosenvante sa...

Men Sunna, kan inte annat än skratt åt dig.
Claudia kom hem från Turkiet för nån vecka sedan o berättade att hon gift sig. UTAN sin mamma! utan att jag träffat killen, hur tror du det kändes?
(nej inte var det på riktigt och killen kommer oftare och oftare hit och ikväll åt han här och är riktigt gullig)

Viktkamp sa...

Vad fint du skriver =) Sött med pojkvännen!

Virkaholic ☆ Teskedsmamman sa...

Vi kan byta ;) Ammar för fullt och fyller 42 vinter ;)
Men nej, du är inte knäpp, jag fasar redan nu när de börjar flytta hemifrån, killarna är 7, 6, 4 och 9 mån....

Astrid sa...

Vem har inte ränder på magen? Den som inte fött barn, möjligen. Men visst är ungarna värda det!! Skulle inte byta för allt guld i världen.
Och du, vad tråkigt med djuren som gått bort för dig. Hoppas du hittar någon som kanske inte kan ersätta men bli en ny djurkompis.

Carina "Ina" Lindström sa...

Hihi! underbart skrivet...mellan raderna hör man det jag kände en gång...med mina tonåringar...och min kropp...jag pratade om plastikoperation för magen för många år sen..då skrek min äldsta, nej rör den inte ..jag älskar den degmagen (:-/
Nu är magen nästan helt borta ändå och jag är 42 ;)..Livet leker!

Smycka sa...

*skrattar så jag gråter* Du är underbar! *hahaha* Men, jag fattar vad du menar. Själv blev jag 43 i april, har två döttrar (en egen och en bonus) och upplevt samma sak. Läste ditt inlägg högt för mitt husband och skrattade samtidigt. Kramelikram =o)

Anonym sa...

Underbara du!

Johanna W sa...

Hur som hellst... så är iaf du underbar!

disa sa...

Ja, var tar tiden vägen!! !? Min äldsta fyller 17 år och jag kan inte fatta det!! Förstår att du oroar dig för din yngsta dotter, man får en chock när man inser att de vuxit mer än man trodde. Du är inte alls knäpp, bara en helt naturlig reaktion tycker jag. Jag skulle nog ha reagerat likadant.

Anonym sa...

Du är inte knäpp,men ibland känns det som om tiden nästan flyger förbi en.Min äldsta son är 29 och min yngsta 13,själv blir jag 54 till vintern.Kroppen är långt ifrån var den varit men jag bryr mig inte längre,huvudsaken är att man trivs och att man har sina underbara barn att vara stolt över.

Moster Ingalisa(fattar inte varför det står anonym hela tiden fastän jag loggat in)

Manduzana stickar sa...

Det finns en award till dig på min blogg! :)

Mia sa...

Boka in den 11:e. Vi kommer med husvagnen... Har glömt spinneriet, skicka mej namnet igen... Kram