onsdag 18 maj 2011

Sorgearbete

Det är otroligt så mycket man kan sakna sin kattvän, de små ögonblick man delade, vanor och den kärlek man fick. Jag kommer definitivt hämta mig en ny Gösta junior, men nu ett tag
ska jag tillåta mig att sakna och gråta bort sorgen, och maniskt sticka på samma mönster för då kan man koppla bort huvudet också. Tack alla ni underbara för era tröstande kommentarer.
Må gott

11 kommentarer:

Stiko maria sa...

Att förlora fyrfota vänner är tungt. Inte alls olikt sorgen efter en tvåbent. Man lever ju så nära & tätt tillsammans.
Kram på dig!

Virkaholic ☆ Teskedsmamman sa...

Uf, sådant är jobbigt... saknar fortfarande min korkade springel spaniel som vi var tvungna att avliva för 1½ år sedan... Ingen som gör mig sällskap på promenaderna längre...

Anta sa...

Men ohh vad sorgligt det är ju så svårt att mista en nära oavsett om det är en fyrbent eller tvåbent. Snygga vantar tur att du har nåt att pyssla med. Kramisar

4U2! sa...

Tänk vad du skapar fint trots allt!

Rosenvante sa...

Skönt att du har nått att sätta i händerna nu. Det tar ju ett tag innan det släpper så det lär väl bli många vantar, men det gör nog inget för de är ju så fina.

Susilull sa...

Kram på dej!
Maniska stickningar är väldigt bra! Håller på med det själv just nu.

Maritas Maskor sa...

Det är otroligt vilken plats de tar i ens liv, de små djuren...Man fattar det egentligen inte förrän de inte längre är där.
Man glömmer dem aldrig, men sorgen bleknar lite vartefter och man minns mer glädjen än tårarna.
Jag skickar varma kramar till dig! Om det lindrar, så sticka fler vantar. De är jättefina. Jag kan inte fatta hur många du har hunnit att göra. Du är snabb!

MARİFETANE sa...

Hej Jag gillade din blogg du älskar att diskutera här allt är mycket trevligt.
http://www.marifetane.com/

Ewa sa...

Kram på dig! Det gör ont att mista en kär vän.
Handarbete är bra sorgearbete... Man skingrar tankarna lite. Superfina vantar!

Mia sa...

Kan vi ses något nästa vecka så får du gråta lite mot min axel om du vill. Kram på dej

Eva sa...

Men Huvva så hemst ! har det varit olyckor
el ålder/sjukdom,hursom hels så är det så Tragiskt att förlora en vän!

Snygga vantar!

skickar en kram från Jämtland