måndag 6 februari 2012

Tröstvantar

Tack för alla era fina hälsningar och tröstande ord, sista veckan har varit kämpig på alla sätt och vis och till slut gråter man både av utmattning, sorg och att stickningen inte blir som man tänkt. Tack och lov säger jag bara att man har stickningen att sätta tankar och händer på när man sitter och vakar som vi gjort. Dessa vantar blev tillverkade under tiden. Nu ska vi fortsätta våra liv utan ännu en familjemedlem, Var rädda om varandra och Jätte tack igen för alla fina ord.

15 kommentarer:

Mia stickar sa...

Så fina vantar! Tänker på dig, att mista nån kär är svårt! Kramar

Malin sa...

Vilka underbart vackra vantar. Ta hand om dej!
Kram Malin

Cecilia sa...

Under sista tiden med pappa panikstickade jag på en röd duk. Man kunde tro att jag skulle tycka illa om den men på något sätt fanns det plats för goda samtal med far också och de är instickade i duken. Tänker på honom när jag ser den...och det känns bra.
Visst prioriterar man om en hel del när någon gått bort; småsaker får sina rätta proportioner och man får syn på sina viktiga relationer...

Manduzana stickar sa...

Vilka fina vantar! Jag tror att det är bra att sticka när man sörjer, jag brukar kalla det för terapistickning.

Margita sa...

Jättefina vantar jag hoppas att de förtsätter att ge tröst. Jag använder ockå kryckor men har tyvärr inte hennes tålamod.

Stick-kine sa...

Tänker på dig, vi ses väl på mässan?

mosteringalisa sa...

Vackra vantar!

Susilull sa...

Mycket fina tröst-vantar!
Att sitta vak tär på krafterna (liksom allt annat runt en bortgång), det var länge sen jag gjorde det - då stickade jag inte utan bara satt där... Och jag hoppas innerligt det dröjer länge innan jag behöver genomgå det igen.
En stor kram till dig!

Rosenvante sa...

Det där kommer över mig ganska ofta, just det där att man ska vara rädd om varandra alltså. Man tar mycket för givet tyvärr.
Skönt att du kunde ha nått för händerna och resultatet blev jättefint.
Hoppas ni börjar landat lite, även om det tar tid och mycket ork.

Pärlmudden sa...

Åh, så otroligt vackra vantar. Om man kan bli kär i vantar, så var det kärlek vid första ögonkastet på de översta med svart botten- Helt gudomliga!
Är glad för din skull att du hade stickningen att ta till. Jag tycker själv det brukar vara skönt att ha något för händerna när det är jobbigt runtomkring.
Styrkekramar i mängder till dig o de dina

Pysselfarmor sa...

Så fina tröstevantar och det är säkert många tankar där bland maskorna. Det är skönt att "ha något för händerna" när tankarna irrar hit och dit. Mången tröstekram!

ÄNGLASTINA sa...

Jättefina vantar du gjort. KRAM

Maritas Maskor sa...

Jag skickar alla varma goa kramar jag har till dig och din familj!
Det går inte att beskriva hur det känns när någon nära helt plötsligt inte finns längre.
Tiden läker inte alls alla sår, men jag lovar att det i allafall blir lite lättare att andas. Så småningom.
Jag tänker på er!

Myggan sa...

Det hjälper ju säkert inte mot din sorg, men vantarna är iaf jättefina.
/Anna

tantmarit.se sa...

Underbart vackra tröstvantar du har stickat!
Undrar, har du använt olika färger eller ett garn som byter färg? Vilket garn har du använt i så fall?