Inget är som väntans tider, och nu börjar tiden närma sig, vår lilla flicka blir större och större om magen och vackrare för varje dag. Tyvärr skiljer det sig 70 mil emellan oss så det är tråkigt att inte få vara där och klappa magen emellanåt. Men idag känner jag mig som en riktig mormor, kroppen är sliten och gammal efter alldeles för mycket jobb de senaste veckorna, så jag sitter i soffan och stickar raggisar och funderar på om hon har ordentligt varmt om fötterna och om hon äter som hon ska och vilar sig för det som ska komma, och så klappar jag lite på kortet och låtsas det är magen...
5 kommentarer:
Åh så mysigt...
Ja för ett år sedan var jag i din situation med dotten 103 mil bort! Idag har jag fått se dem på skype och de är så ljuvliga! De är 10 månader nu och står och leker med grejerna i soffan! Det är fantastiskt att vara mormor och saknaden efter dom är stor men snart är det jul och då kommer dom hem!
Åh, så spännande med barnbarn in vardande! Hoppas allt går bra.
Det låter som en bra idé med sockstickning tycker jag :)
Det är inte konstigt om man känner sig slutkörd nu. Det är ju inte många timmar med dagsljus heller.
Tur att vi har helgen att se fram emot :) Det ska blir kul att träffa er igen!!
Ps. vilken fin mage!! Det gömmer sig nog världens sötaste barnbarn därinne!!
Å vist är det vackert m en gravid kvinna
vart bor hon?lite nyfiken blir jag allt ..hehehe
de grå vantarna är snygga i sin enkelhet
KramKram från Jämtland
Skicka en kommentar